För att det inte ska bli alltför verkligt här nu får mina samtalspartner heta X och Y. Dessutom täcker jag av diskretion över lite annat.
jag: Jag undrar en sak, xxx, när du var xxx i Moskva så läste jag en del av vad du skrev på fb, för jag undrade hur det kunde vara att inneha en sådan post i Ryssland efter Rysslands erövring av Krym och de första anfallen på Donbass. Var det farligt för dig att tala klarspråk? Eller var det farligt för någon i din omgivning?
X: Nej, vi talade alltid klarspråk om brotten mot folkrätten och den olagliga annekteringen av Krim och de facto inblandningen i Donbas (låt oss skriva med ett s utifrån ukrainskan). Vi var alltid tydliga. Men vi sökte då klart en dialog med de vi kunde nå med argument.
jag: OK: Donbas och Krym
Y: Krim heter Krym på ryska också
jag: Det viktiga är väl vad det heter på ukrainska?
X: Nja. Eller på krimtatariska, om du frågar mig: quirim
jag: Nu har det här visst kantrat något – du sa att jag skulle skriva Donbas och det gör jag gärna. Och jag la till det om namnet Krym. Men det jag ville veta var hur fri du var att tala om kriget i Donbas och erövringen av Krym under dina år i Ryssland och kanske också om hur du utnyttjade denna eventuella frihet.
X: Jag förklarade bara varför jag skriver Krim. Inget mer.
Y: Det här illustrerar att saker och ting inte är så enkla. Byter man från Donbass till Donbas kan man argumentera att man frångår en rysk form till förmån för en ukrainsk. Men byter man till Krym frångår man inget ryskt, utan bara en traditionell västlig form till förmån för en mer lokal. Det här är inte en fråga som kan belysas rättvist i en kortfattad kommentar. Det finns myriader snärigt motsägelsefulla historiska och aktuella exempel. Jag tycker att man ska erkänn att saker knte är enkla och akta sig för att hamna för djupt i Freedom Fries-träsket så här två veckor efter att Sverige har lärt sig att Ukraina finns.
jag: (till X) Jag menar min ursprungliga fråga.
jag: (till Y) Vem har sagt att saker är enkla? Jag bor inte i Sverige så jag har inte följt det man vet om Ukraina där. Jag har intresserat mig för Ukraina och ukrainsk litteratur i åtminstone tjugo år.
jag: Nu börjar jag undra vad det är för tå jag har trampat på.
X: Ingen alls. Jag förklarar bara hur jag tänker eftersom de här frågorna har betydelse.
jag: Klart de har betydelse.
Y: Det hojtas och härjas så mycket nu och alla vet och tycker så mycket. Precis som det var med pandemin. Om du noterar någon irritation hos mig så är den snarast riktad mot detta övermått.
jag: Jaha.