Vad gör man en dag som denna? Toma och jag bestämde oss, nej förresten, det gjorde vi inte, vi kom efter en del turer hit och dit att hamna nära Bundek. Vi steg av, Miki var förstås med, och Toma sa att han skulle visa mig France Prešerens staty i parken där och jag svarade, ja, det är ju hans dödsdag idag. Vi tittade lite bildat på varandra och så gick vi tvärs över en lerig ”gräsmatta”. Den första statyn vi kom till var inte den rätta, men glömskan har suddat ut vem den föreställde. Den andra var Prešeren och här ser ni Toma läsa en av hans dikter för Miki och mig – på slovenska.
Efter detta gick vi runt Bundeks vildare del och kom så småningom till den domesticerade baddelen, där jag ibland är om somrarna. Nu när träden är lövlösa ser det rätt ökenartat ut här eller kanske lite som ett grustag med pöl, men jag vet att jag är glad över Bundek när värmen kommer.
Vi köpte kaffe i en automat för barerna har inte öppnat än och så satte vi oss på stolar i solen och tittade på vattnet och talade om priserna på kaffe i barerna i mitt kvarter: Makao, Dash, Dalija, Laguna, Simpa, Royal… Sedan gick vi ner till vattnet så att Miki också fick dricka lite.
