Inte alls långt här ifrån finns ”vår japanska trädgård”. När man är där är man någon annanstans. I förmiddags när vi var där – det var för övrigt första gången vi var där under förmiddagen – kom ett ungt ostasiatiskt par förbi just när vi svängde in i trädgården.
Miki rörde sig nästan osynlig i bambubården vid dammens kant. Ett tunt isskikt täckte vattenytan, ja, om nätterna har vi minusgrader här nu. Miki letade efter ett hål i isen att dricka genom.
Jag visar inte när han hittade det eller när han gjorde hålet, för det var nog snarare så det var. Någon kanske undrar hur stor den här trädgården är. Liten, om man låter sig luras av gränserna, stor, om man låter blicken och stegen röra sig i en inåtvänd cirkel.
