Att njuta av vårfliken

Igår när jag såg att det skulle bli både soligt och lite varmt idag lovade jag mig själv en tur till Branimirova tržnica för där är det ju bäst och denna lilla marknad har denna vinter blivit navet i min värld. En solig dag finns här allt, eller nästan allt. Den här förmiddagen började jag med kaffe på min ex-ribarnica, där jag fick ut kuddar nästan innan jag bestämt mig för att slå mig ner.

Där jag satt och drack mitt kaffe vände jag ansiktet mot solen och efter en stund tyckte jag att den riktigt brände i kinderna – kanske var detta inbillning, men det gör ingenting. Miki tuggade på sitt hjortskinn och var nöjd. Vi var nöjda och tiden stannade upp lite, lagom för att vi skulle kunna sitta där lite längre än vi gjorde. Så var det.

Jag hade några ärenden också så vi gick till den stora hallen där jag ville hämta min färskost. Miki band jag utanför även om jag vet att han får vara därinne trots förbudsskylten, men ute på avsatsen fanns det mer att titta på. Här kan ni se var jag köper min ost. Och min ”ostdam” visste förstås vilken jag ville ha. Man blir snabbt stamkund här.

Efter det gick vi till min lilla favoritförsäljerska ute på torget. Här ser ni var hon har efter att jag köpt hennes ajvar som stod bredvid den inlagda rödbetan. Jag köpte också te av kadulja (salvia) och något annat som jag glömt namnet på, ja, jag vet alltså inte vad det är. Jag vet bara att det är gott.

På ett annat ställe köpte jag lite färska rödbetor och några granatäpplen. Jag hoppade över vitlöken eftersom jag har huset fullt av vitlök. Ja, vi njöt av vårfliken som smugit sig in i vintern och strövade runt lite planlöst och kom till sist förbi vårt kafé igen.

Och med solen i ansiktena började vi gå hemåt. Dagen var lätt och tankarna som for genom mitt huvud var fjun och tussar tills vi korsade gatan vid Autobusni kolodvor. Då kom Adam Zagajewskis dikt ”Tänk om Ryssland” för mig. Nej, jag mindes den inte i dess helhet, men när jag kom hem tittade jag efter:

Tänk om Ryssland vore grundat
av Anna Achmatova, tänk om
Mandelstam vore lagstiftare
och Stalin en utkantsfigur
i ett förkommet georgiskt
epos, tänk om Ryssland tog av sig
sin stubbiga björnpäls
och kunde leva i ordet och inte
i näven, tänk om Ryssland, tänk om Ryssland.

Den är från samlingen ”Elektrisk elegi” och översättningen är gjord av Anders Bodegård. Och jag vet nog varför jag tänkte på den här dikten. Senare lagade jag mig en rödbetsmåltid. Jag har ätit ungefär så här de senaste dagarna. Och Miki får alltid lite av rödbetorna.

Kommentera