Till Savica

”Omväxling förnöjer” var kanske dagens måtto eller så var det det vanliga: följ solen. Kanske båda eller inget alls. I alla fall gick Miki och jag i riktning mot Savica och marknaden där den här förmiddagen. En vacker blå himmel var spänd över oss och solen sken eller såg i alla fall ut att skina ur det molnfria. Det vackra vädret ”såg ut” snarare än ”var” och nordanvinden var vass och hård. På kusterna blåser buran hänsynslöst, men också här ylade och visslade vädret, i alla fall under förmiddagen. Vi korsade en tillfart till Slavonska och jag lät blicken glida över det där valnötsträdet där Đurđica och jag badande i svett plockade gröna nötter medan Miki och Hajdi brottades i sommarnatten. Ja, det var för några år sedan. Antipodiskt på något sätt. Nå, vi fortsatte genom tunneln under Slavonska och så var i det för mig mycket jugoslaviska kvarteret Savica.

Invid en husvägg hittade vi lite lä och då blev det med ens riktigt behagligt. Vi tog för oss av ögonblicket. Här, tänkte jag och Miki nosade kunnigt. Så gick vi vidare och vid en liten blomsterkiosk svängde vi genom en ”undergång” och sedan korsade vi en stor mörk gård omgiven av höga osköna hus och så var vi ute i solen på andra sidan. Det var varmt (nej, inte egentligen) och kallt i strimmor beroende på sol och vind. Med en randig känsla följde vi en gata och passerade två gubbar som sålde potatis och granatäpplen – jag mindes att jag handlat där en gång en lika kall dag när allt annat var stängt, men idag blev det inget. I stället korsade vi gatan och gick in på marknaden som är utomhus men med väggar och tak. Vad betyder det? Det betyder att det är kallt.

Jag tog på mig en av maskerna från Irina och så gick vi ”in”. Vad ville jag mer än titta? Jo, jag ville se om någon fortfarande hade pumpafrön – koštice – för de är svåra att hitta nu och jag har ju blivit så bra på att skala dem i munnen – en hobby som andra. Och – tro det eller ej, ja, jag var nog mer förvånad än ni kan bli – jag hittade faktiskt en man som hade dem. Ni ser dem under burken han räcker fram. Jag köpte ett kilo och sedan gick vi till ett annat stånd där jag skaffade mig citroner, clementiner och granatäpplen. Jag har alltid granatäpplen hemma eller viktigare: jag äter granatäpple varje dag. Mitt livselixir. Bland andra.

2 kommentarer till “Till Savica”

  1. Tack Gabrielle – jag är nu med i gruppen och jag har redan tittat lite bland bilderna. Spännande!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *