Och så nådde Mikis och min resa sin sista anhalt: Ljubljana. Vi kom fram till Igor i kvällningen. Vi steg av i Tivoli, Igors egen station, gick tre steg och så var vi framme.
Morgonen därpå tog vi vår morgonrunda under Rožnik och runt i Tivoli-parken och ner till näckrosdammen med alla fiskar och fåglar. Miki gjorde ett jaktförsök, men eftersom han inte vill blöta ner sig fick han hålla sig inom gränser, fast han såg ändå vilt glad ut.
Efter frukosten gick vi ut på stan alla tre med början i parken och sedan längs en vindlande väg jag inte kan rekonstruera. På grönsakstorget köpte Igor en jättelik tomat och lite vindruvor och annat. Och så blev det något vi tyckte kunde likna lunchtid och vi satte oss vid ett bord på en välkänd smal gata jag inte kan namnet på och åt fisk och drack špricar.
Dessförinnan hade vi gått mot Prešernov trg längs en rad färgglatt vackra jugendstilhus. Nej, jag vet inte vad den gatan heter heller, men jag har vetat det. Mitt vetande är ett ganska luftigt fenomen.
Vid själva torget tog jag en bild stående alldeles intill statyn och jag la märke till att den är omgiven av björkar.
När vi var hemma igen satt Miki och jag länge på balkongen och spanade efter helt olika saker. Han är ju hund och jägare och jag är människa och något jag inte vet vad jag ska kalla det.