Igår publicerade jag en längre text om de märkliga förhållanden som råder kring bokinköpen till biblioteken i Sverige och den absurda maktställning som innehas av företaget Bibliotekstjänst (som numera helst kallar sig ”BTJ”, kanske för att detta med ”tjänst” ändå blir lite pinsamt). Nu vill jag sammanställa något av det som framkom i samtalet under min text. För att undvika onödiga missförstånd vill jag påpeka att jag tidigare tyckt att Bibliotekstjänst faktiskt – om än med vissa brister – betjänade biblioteken på ett försvarbart sätt. Jag citerar ur gårdagens text:
”Som jag skrev ovan var jag en tid recensent för BTJ. Under de första åren var instruktionerna för hur recensionerna skulle vara utformade i mitt tycke rimliga. Man skulle skriva en text på 120-150 ord enligt vissa kriterier (man skulle ange bokens art, redogöra kortfattat för innehållet, karakterisera språk och stil mm).”
Men på senare tid har alltså detta företag kommit att förvalta sin maktställning på ett allt mer kontraproduktivt sätt. Men jag ska nu inte upprepa mer av det jag skrev i gårdagens text (”Bibliotekstjänst – ett företag med makt över de svenska biblioteken”) utan gå över till vad jag fick veta under samtalet:
Det finns hos Bibliotekstjänst ingen granskningsnämnd och ingenstans där man kan överklaga eller kritisera missvisande eller direkt felaktiga lektörsutlåtanden.
I dagens bibliotekarieutbildning ingår ingen obligatorisk kurs som ger kunskaper om skönlitteratur. Ingen.
Det var bibliotekarierna som ville ha sifferbetyg på böckerna. Och det var Bibliotekstjänst som verkställde.
Detta betyder alltså att en andel bibliotekarier idag inte vet något om litteratur och fler blir de ju fler nya det är som kommer ut från bibliotekshögskolorna. Det får till följd att många inte har något vetande att luta sig emot när det gäller att göra kloka eller ens rimliga nybeställningar. Till sin hjälp har de ett företag som styrs av en grupp personer som på hemsidan presenterar verksamheten genom banala floskler på bristfällig svenska och som gärna detaljstyr vad lektörerna skriver, men utan att ha några högre mål än att ”texterna TYDLIGT ska överensstämma med sifferbetygen”. Detta får till följd att lektörer med självaktning och aktning för litteraturen undan för undan lämnar företaget. Så vad har vi? Fler och fler dåligt utbildade bibliotekarier som vägleds av en firma som styrs av en syn på skönlitteratur som säljbar ”produkt” och av ren okunnighet. Denna firma styr över en samling mer och mer okunniga (eftersom de kunniga fördrivs) men anpassliga lektörer som levererar (här passar det motbjudande ordet utmärkt) maskinmässigt ihopsatta omdömen och sifferbetyg. (Ska Shakespeare verkligen ha en femma? Hur motiverar du det? Skriver han bra? Eller det inte lite gammalt?) Det händer allt oftare att dessa utlåtanden kretsar kring lekörens bristande läsförståelse eller så är de bara uttryck för allmän okunnighet och har dessutom ofta brister i språkbehandlingen. Jag har samlat några utdrag ur en skribents texter som visar detta:
”Språket är typiskt för sin tid, det vill säga omständligt och högtravande. Innehållet är inte heller särskilt otäckt med dagens ögon, men det är inte det som är det viktiga med att boken nu ges ut på nytt. X:s roman har ett stort litteraturhistoriskt värde och de mest läsvärda delarna i boken är dess efterord. Är man det minsta intresserad av litteraturhistoria i allmänhet och skräck isynnerhet har man mycket att hämta här.”
”X:s språk är litterärt men med dagens ögon en smula svårsmält…”
”…verksam kring skiftet på 1800- och 1900-talet.”
”Språket är givetvis märkt av sin tid för att bestå av klassiska viktorianska spökhistorier är den väldigt rapp.”
” Alla entusiaster av viktorianska berättelser samt spökhistorier har mycket att hämta här. Sammanfattningsvis är X en litteraturhistorisk pärla med ett glimrande efterord.”
Eftersom jag av erfarenhet vet att lektörerna får välja vad de helst vill skriva om för slags böcker, så misstänker jag den här skribenten har haft ”äldre dvs dammig litteratur” på sin önskelista.
PS Samtalet jag talar om ovan utspelar sig på min facebook-sida, där jag lagt ut samma text(er).