Så var då det där andra vaccinationssteget taget och vad händer med mig? Det skulle ju bli så bra när detta väl låg bakom mig, men nej det vanliga sker. Jag tänker omedelbart på alla de följande möjliga hindren och farorna och för några ögonblick står jag vid avgrunden.
Och jag inser att det enda stabila – i all sin brist på stabilitet – skyddet mot avgrunden är ett ganska stort men övervinnerligt problem. När det är löst står jag där igen och det blåser fara från alla håll, troligen ända tills jag har identifierat vilken som är värst. Då kan jag lägga oron på den och ron kommer kanske också att hitta sin smala remsa.