Denna dag har varit en härlig dag av solsken och värme. På förmiddagen träffade Miki och jag hans ”teta Katarina”, som som vanligt kammade honom och bjöd på något gott att äta. Katarina inpräntade på nytt hur viktigt det är med daglig ”češljanje” (kamning) och jag lovade att jag skulle följa hennes råd, fast jag borstar men det ska väl också räknas. Miki var så glad för i tre dagar hade han väntat på att få träffa henne och varje gång vi kom förbi hörnet där vi brukar ses hade han satt sig ner föra att vänta.
Eftermiddagen var också lyckad. Gabi kom på cykel från Trešnjevka och vi tre gick tillsammans de små gatorna ner mot džamija (moskén) och vidare bakom. Vi kom till ett ganska stort koloniträdgårdsområde och jag tittade in över stängslet på gummorna och gubbarna som hackade och släpade. Jag sa till Gabi att jag kanske skulle försöka köpa mig en plätt där.
Det skulle vara fint att ha en liten bit mark där jag skulle kunna ställa ett bord och några stolar från Hrelić för där finns ju allt. Och kanske skulle jag kunna be någon händig vän att mot betalning bygga ett litet skjul eller liknande och så kunde jag – utan överdrifter – odla lite sallad och lök och vitlök kanske. Fast innan jag ger mig in på sådant vill jag vara vaccinerad och det kan ju dröja ett tag. Men jag är ju lugnare nu efter alla katastrofer och medicinerna håller en viss ordning på mig, så jag kan vänta. Jag blir allt bättre på att vänta. Gabi och jag hade inte setts på nästan två månader och det är ju egentligen bara henne och Vesna jag träffar nu förutom Mikis ”kamtant” och min grönsaksman. Allt går men det skulle vara bra med lite egen mark ifall nya farsoter skulle komma…
