Josefgatan

Adam Zagajewski går längs Josefgatan och jag följer honom osynlig. Också jag vill se in i Josefs drömmar. Och sparvarna är Zagajewskis speciella små gråfjuniga fåglar och döden är ofta så livlig, en gång tror jag han lät den kasta snöboll.

När jag tänker på Zagajewski så blickar jag framåt.

Josefgatan

Ofta går jag Josefgatan fram, går in i Josefs drömmar,
försöker alltjämt utröna vart den leder,
denna underliga gata som svänger
där ingenting finns, och jag undrar vem jag är,
en förbipasserande, som inte blir långvarig.
Lycka och sorg här samlade kommer inte
att rädda någon, hur rik skörden än blir.
Åren förgår, jag är kvar, minnet osäkert,
på marken ligger ohörda böner,
sparvarna är ett bräckligt emblem för evigheten,
regnet är bara en hågkomst, här går silhuetter
av okända personer, de kastar ingen skugga.
Mot kvällen falnar ljuset, och döden
kommer farande fort i en hög vagn och skrattar.

Och ja, dikten är översatt av Anders Bodegård.