En sevdalinka

Denna dag är grå och regnig och jag vill inte säga något om den. I stället blickar jag bakåt till en kväll på Tvornica Kulture för snart tio år sedan. Det var en sevdah-kväll med Damir Imamović och det var Draženka som ”lockat” dit mig och kvällen blev oförglömlig. Och varför kom jag att tänka på detta just nu? Jo, härom dagen hittade jag en bild på publiken från det tillfället. Om ni vill kan ni se oss längst ut till höger i tredje raden – Draženka i halvprofil och jag i profil med ett kvinnoansikte i rad två mellan oss. (Bilden är tagen av Amer Kapetanović.)

Och nu vill jag visa texten till den vackraste sevdalinkan Damir Imamović sjöng, först i original (ingen vet vem som diktat den) och sedan min så sent som idag på nytt putsade översättning, en översättning som jag först gjorde tillsammans med min vän Amra för länge sedan. Och det här nog inte den sista. Här är först originalet:

Dva se draga vrlo milovala
Na jednoj se vodi umivala
O jedan se peškir otirala
Jedno ljeto niko ih ne znade
Drugo ljeto svako ih saznade
Saznade ih i otac i majka
Majka ne da da se ljube dragi
Pa rastavi i milo i drago

Dragi dragoj po zvijezdi poruči
Umri draga dockan u subotu
Ja ću, junak, rano u nedelju
Što rekoše, to i učiniše
Draga umrije dockan u subotu
Dragi umrije rano u nedelju
Ukopaše jedno kraj drugoga
Kroz zemlju im ruke sastaviše
A u ruke zelene jabuke

Malo vrijeme po tom postajalo
Više dragog zelen bor nikao
A viš’ drage rumena ružica
Pa se vije ruža oko bora
Kao svila oko kite smilja
Kao svila oko kite smilja

På några ställen har jag slitit mig lite från ursprungstextens betydelser och ordalydelser, men då bara obetydligt. Och som ni ser har jag släppt nästan alla rimmen, men här och där har jag försökt ersätta dessa med andra bindningar. Visst förlorar alltsammans i djup och intensitet, men någon aning om vad originalet säger kan detta försök kanske ändå ge. Fast raden med handduken är jag inte glad åt…

Två älskande smekte ömt varann
Vid källan sina anleten de tvådde
Och torkade sig med en handduk
Första sommaren ingen visste
Andra sommaren alla visste
Då visste båd’ far och mor
Mor förbjöd dem deras kärlek
Hon skilde den ljuva från den käre

Genom stjärnan sade han till henne
Dö du, min kära, sent om lördagen
Jag skall dö tidigt om söndagen
Och de gjorde som de sagt
Den kära dog om lördagen
Den käre dog om söndagen
De begravdes tätt intill varann
Genom jorden deras händer möttes
och i händerna låg äpplen gröna

När så en liten tid förrunnit
Fanns på hans grav en gran så grön
På hennes en ros så röd och skön
Och rosen slingrar sig kring granen
Som silke kring ett blomsterfång
Som silke kring ett blomsterfång