Under en lång, obestämt lång, tid har vi gått runt i en tung fuktkall dimma, men så igår kom solen tillbaka, inte värmen egentligen, men solen och det är redan något stort. Miki och jag har gått mycket under dagarnas inte alltför många ljusa timmar och jag har vänt ansiktet mot solen så ofta jag har kunnat. Miki bryr sig mindre om sådant men här ser ni honom som ett solens barn.
Och de gula löven har fått lysa igen och fånga solljuset i sig och vi har gått i lövprasslet.
Imorse var vi med om ett spännande kattmöte vid en soptunna på Murterska. Lite mycket bilar på bilden, men jag kunde inte flytta dem. Miki fixerade katterna och kopplet var hårt spänt.
