Igår kväll under den sista promenaden hände något med Mikis högra bakben. Kanske trampade han fel på något sätt och stukade benet. Tassen har jag känt igenom flera gånger och han säger inget, men en gång när jag lyfte lite på benet när han låg pep han till. Det är förresten samma ben som han särskilt i början av tiden med mig ibland ”sparade”, särskilt när han var på okända platser. Jag vill inte till veterinären och det vill inte han heller, så vi har legat lågt idag och bara gått långsamma promenader med många uppehåll.
När han gått en stund på tre ben släpper han ner det fjärde och går ungefär som vanligt bara lite långsammare, men om han legat en stund haltar han igen när han reser sig upp och börjar gå. Dagen har tack och lov varit varm och stilla, så det har inte varit svårt att bara ”vara ute” utan att komma någon särskild stans.
Vi har gått lite och allt emellanåt tagit långa pauser och suttit bland löven och låtit solen skina på oss.
Och jag har tvingat bort min skräck för hissen som kom vid jordbävningen. Nu åker vi hiss både ner och upp och detta för första gången sedan den 21 eller 22 mars.