Miki och jag har en dag av sol och värme bakom oss. Parken utmed Vukovarska var större än någonsin för vi gick flera varv och sedan kors och tvärs genom de prasslande löven.
Vi var nästan ensamma och det gjorde ingenting. Miki hittade lukter och saker och jag såg på träden och tänkte på hur gröna många av dem ännu är. Och tiden rullade omärkligt lite bakåt eller blev bredare.
En del träd – särskilt lönnar och plataner och vissa björkar – är gula, gula på ett starkt och glatt sätt i solen.
I huvudet hörde jag brottstycken av en italiensk sång som jag bara hör i den här parken: ”in un angolo del parco”… ”hai giocato per un’ora con il tuo bambino e me”… Jag vet inte vad det är för sång eller vem som en gång sjöng den.