Härom dagen var Miki och jag för första gången på länge tillsammans i stan. Vi hade en träff, men först gick vi omkring lite i centrum och vi korsade Europski trg och gick sedan lite hit och dit där, bland annat uppåt mot katedralen.
Någonstans mitt på torget fanns det en utställning med bilder från jordbävningen, så länge sedan och ändå så nyss. Jag har till exempel aldrig mer tagit hissen sedan den 22 mars. Några bilder var särskilt starka.
Och jag mindes den förfärliga kylan från jordbävningsmorgonen den 23 mars. Dagen innan hade det varit nästan tjugo grader, men den morgonen var det bara två och lite vass snö piskade hit och dit och alla som nyss varit instängda måste ut och hålla sig ute ”till klockan tre” hette det i alla fall först.
