Så, nu befinner vi oss i återkomstens lugna antiklimax. Miki ligger och blundar på sängen och jag plockar lite förstrött bland minnesbilderna. Christine och Leon har nått sitt hem uppe på berget. Så här såg några av ögonblicken från dagarna och kvällarna i Rijeka ut. Vi åt frukost i solstrimman på Korzo, den korta stunden mellan skugga och skugga:
Gång på gång under dagarna gick vi upp och ner för de tre trapporna till och från vårt rum hos Mamma Maria. Det knarrade fint i de två översta trappornas trä.
Solen sken starkt under dagarna och allra starkast verkade den skina över de blommande gnistsnåret strax ovanför Gamla stan.
Havet är nära överallt och ofta drogs vi ut till kajerna och pirarna, som här i solnedgången.
Gränderna som löper bortom det blänkande marmortorget där Korzo börjar eller slutar påminner om gångna tiders Italien…
