I det bleka flyktiga novemberljuset har jag läst ytterligare några dikter av Ady Endre. Jag har i sällskap av min trofaste ”mali slavonac” gått längs gatorna här i dimljuset och tänkt på dikternas ord.
Och så har jag valt en dikt igen och försökt mig på att översätta den med hjälp av de italienska, engelska och kroatiska versionerna. Till sist har jag bett min vän Ervin att läsa igenom resultatet och svara på några frågor. Efter det ändrade jag några saker. Här kommer nu först originalet och efter det översättningsförsöket:
Az Úr érkezése
Mikor elhagytak,
Mikor a lelkem roskadozva vittem,
Csöndesen és váratlanul
Átölelt az Isten.
Nem harsonával,
Hanem jött néma, igaz öleléssel,
Nem jött szép, tüzes nappalon
De háborús éjjel.
És megvakultak
Hiú szemeim. Meghalt ifjúságom,
De őt, a fényest, nagyszerűt,
Mindörökre látom.
°°
Herrens ankomst
När jag blev övergiven,
När jag dignade under min själ,
Tog tyst och oväntat
Gud mig i sin famn.
Inte till tromboners klang,
Men med stumt, ärligt famntag,
Inte någon varm, vacker dag
Utan i en krigets natt.
Och de förblindades,
Mina ögon, fåfänga. Min ungdom dog,
Men honom, den strålande, väldige
Jag för alltid ser.