Drömmarna låg kvar

Morgonen var seg men nu har dagen vikts över den, ja, kanske kvällen också, så vem vet hur någonting egentligen var? Regnet har fallit nästan helt utan avbrott, dagsljuset har varit skumt och skumraskigt. Minnet skyms eller faller isär av grådasket. Har den här dagen verkligen funnits? Jag vet inte, men det fanns en morgon då vi inte ville stiga upp. Jag frågade Miki och han svarade med en fråga eller flera: Varför? För vad? För vem? För tralala?

Och kuddar och täcken var tjocka och bekväma och utanför fönstret smetade formlösheten.

Vi böjde blickarna inåt för att se om drömmarna låg kvar. Det gjorde de. Inte stiger drömmar upp när regnet häller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *