Vi går förbi

Miki och jag går längs Pašmanska. Det gör vi ganska ofta, även om det är lite oroande att gå just den vägen, eftersom det finns så många vakthundar i trädgårdarna. Fast Miki är cool, ingen kan se på honom att han märker av de pliktpåkallat upprörda hundskallen och det desperata klättrandet på grindarnas insidor. Han går förbi, så där som man gör när man bara går förbi. Vi går förbi. Längst upp vid ena änden av gatan ligger Cooltura och där händer det förstås att vi stannar och sitter en stund – kaffe och vatten. Men strax innan finns huset med den röda katten. Den ligger gärna uppe på sitt biltak, ja, det är nog kattens bil eller bilens kattägares eller kattens bilägares. Där ligger den och håller uppsikt. Miki är för klok för att alls titta åt det hållet.

Katten blänger, Miki går förbi. Vi går förbi. Det gäller att gå förbi allt som det inte är någon mening att stanna upp vid.