Medan vi åkte genom Sachsen-Anhalt från Halle till gränsen mot Niedersachsen, som jag undrade över var den löper, och sedan vidare mot Lübeck, var jag just så lugn som man bör vara när man ska möta en kris. Miki var också lugn och vilade en del, fast på morgonen hade han tittat så här på mig från under frukostbordet.
Jag tittade ut genom fönstret och på mina medpassagerare och antecknade lite av varje. Jag hade tänkt renskriva dem till kvällen. Vi skulle ju komma fram rätt tidigt till Lübeck. Nå, allt blev annorlunda, så nu får ni anteckningarna i råversion:
”Lövskogar, industriruiner, vid Dessau extra stora och hotfullt vackra, senare tallskog av det där slaget – snett framför mig satte sig en tjej med långa ben och ett blekt melankoliskt ansikte, hennes långa hår hade samma färg som tallstammarna,
alla dessa storslagna övergivna stationsbyggnader, ersatta av olyckliga biljettautomater, inga människor träffas snart längre i dessa vardagens utbyten, alla Schrebergärten men fler på gårdagens sträcka – mikrovärldar från DDR-tiden, nischer utom räckhåll (nästan) för statens bevakande öga och förtryckande hand, på tåget från(?) Magdeburg en mamma med två små pojkar, mamman berättade vad de skulle göra när de kom fram till Tangermünde och jag tänkte på en roman av Fontane som utspelar sig där, sedan sa hon till pojkarna att strax skulle stiga av Wo denn? frågade den större, Na, in Stendal, svarade mamman lugn och angav också det självklara med rösten, ja, var annars ska man stiga av, tänkte jag,
Stederdorf Niedersachsen, så kommer något danskt i landskapet och sedan de frodiga valnötsträden i Lauenburg an der Elbe, min tanke flyger sedan till ett annat Lauenburg, Uelzen, Hundertwasserbahnhof – hann inte titta”
Ja, där tog anteckningarna slut av ingen särskild anledning. Vi kom fram till Lübeck sent på eftermiddagen och allt verkade enkelt, men det var det inte. Först fick jag veta att det inte finns några platser på morgondagens tåg till Köpenhamn, sedan inget hotellrum utom ett hutlöst dyrt och jag tänkte så här mycket betalar jag inte om jag ändå inte kommer vidare. Jag tänkte hit och dit: Flensburg? Kiel? Travemünde? Men allt hade en hake och jag blev mer och mer desperat och skickade meddelanden och hjälprop till familj och vänner. Förslag rann in men inget var riktigt användbart. Vi åker till Puttgarden, tänkte jag, och så sitter vi där tills vi kommer på någon färja och sedan lirkar vi oss vidare från Rødby. Men tanken på att kanske behöva tillbringa en del av natten i Puttgarden eller Rødby lockade inte. Till slut kom jag att tänka på Neustadt (Holstein) som ligger en bit på vägen och där det finns hotell och liknande. Alex hittade några förslag och jag ringde runt och fick ett ja och så for vi iväg norrut. Under tiden fick jag veta att förbindelserna Neustadt-Puttgarden inte är helt enkla. Jag får medge att sträckan Lübeck-Neustadt är vacker och vägen från stationen till vårt hotell är också det. Se här!
