försök till promenad

Den nattliga promenaden blev inte som jag hade föreställt mig. Miki tyckte det var för varmt, över tjugofem grader då går han bara i nödfall och det var inte nödfall. Jag försökte bära honom, men han gjorde sig ännu tyngre och kompaktare än han är. Jag pep med pipbollen, men nej, dåligt. Vi halvgick i ett slags seg dragkamp. Jag blev svettig och tänkte argt att jag går inte ut klockan tre eller fyra inatt. På andra sidan gatan satt en liten vit hund med bruna fläckar och gångvägrade. Till slut tog hans matte upp honom och började bära honom hemåt. Då började fyrverkerier smattra och smälla och Miki blev stel, men ville hem, stelt, så vi gick stelt och svettigt hemåt längs Rapska som blev väldigt lång. Och nu ligger Miki på badrumsgolvet och jag sitter här i mitt lindrus och väntar på svalkan.

1IMG_6750

3 tankar om “försök till promenad

  1. Sen när du köper det fina huset och ni flyttar dit – ja, då kan du väl ha ”hundlucka”?
    Och livet blir som det lite ska vara. Ungefär.

  2. Trieste – havet. Litet skraltigt hus – jorden?
    Jag är uppväxt nära havet, och tänkte i många år att var den viktigaste känslan som fanns; nära havet.
    Men idag bryr jag mig inte så mycket om havet mer… kanske för att jag inte är det minsta intresserad av att resa längre – kan det vara så enkelt?

Kommentera