huset från det förgångna

Jag vet inte hur det är med er, men jag går ganska ofta förbi platser som är mer förbundna med det förflutna än med nuet. När jag – eller oftast Miki och jag – i nutiden går förbi det här lilla grönflagnade huset vid Rapska – inte långt från det emblematiska päronträdet någon av er kanske minns eller det lilla huset på hörnan som är till salu men nog inte till mig – tänker jag nästan alltid på de första åren här.

Då, i den tiden som var förr, bodde här ett gammal par, båda små och och tunna, och ibland satt de vid ett litet bord på den minimala uteplatsen innanför buskarna med de vackra röda och rosa rosorna. Och jag gick förbi utanför staketet tillsammans med Londi, fast egentligen gick vi inte förbi utan Londi brukade stanna för att tala med mannen som med viss möda brukade resa sig och gå fram till grinden och klappa henne och klia henne lite bakom öronen alltmedan han mumlade förstulna små meddelanden till henne. Londi brukade stå ganska stilla och bara vifta lite lågmält på svansen. Detta hände varje gång vi kom den vägen och det gamla paret befann sig på uteplatsen. Om kvinnan någon gång var ensam ute när vi dök upp, gick hon alltid in genom dörren för att hämta mannen så att han och Londi fick träffas. Så var det och huset berättar ständigt om den tiden för mig när jag går här i den här tiden som vi kan kalla den närvarande. Nu lever inte Londi mer och jag tror inte heller att mannen lever, kanske lever kvinnan, henne såg jag i alla fall för något halvår sedan, men de senaste månaderna har huset stått stumt och jag tror att det är tomt på det sättet att ingen bor där. Jalusierna är alltid halvslutna eller trekvartsslutna på samma sätt, ingen öppnar ingen stänger något. Kanske tömmer någon brevlådan på skräp och reklam, jag vet inte.

Härom kvällen när Miki och jag gick förbi där, såg det ut så här, som en plats i en annan dimension, en plats från det förgångna som smugit sig in i nuet och låtsas vara en del av det, men om man tittar närmare och står helt stilla så ser man in i det som en gång var.