Morgonen kom ljus och vänlig och Miki och jag satt med Vesna på Simpas terrass. Ja, alltid där för det finns ingen anledning att vara någon annanstans än där det är bra. Från terrassen kan man följa både lövens utveckling och katternas och fåglarnas rörelser.
Efter kaffet skildes vi åt, men inte som man kanske skulle kunnat tro. Vesna och Miki åt ett håll och jag åt ett annat. Miki följde med Vesna och Jasna för en tur upp på Sljeme. Jag släppte visserligen kryckan för två dagar sedan men bergsvandringar ligger ännu utom räckhåll, så jag tog spårvagnen till stan, gjorde lite ärenden på posten och andra ställen. När jag nådde Glavni kolodvor hade molnen klumpat ihop sig under det blåa och kung Tomislav såg hotfull ut.
Sedan drack jag kaffe med Duilio och Maria på Cvjetni trg och vi fäste ihop de lösa ändarna ur vårt vetande om varandras liv. Våren har ju varit lite skakig på mer än ett sätt. Och timmarna gick och var och en for hem till sitt och jag gick sedan till Vesna för att hämta Miki men blev sittande där långt in i kvällen.