De yngsta studenterna jag har i min undervisning är de som läser svenska för andra året och de är nitton eller tjugo år, kanske är någon tjugoett. Alla är alltså ungefär lika gamla eller lika unga. Från Sverige minns jag en helt annan åldersspridning och det här kan man förstås tycka vad man vill om, men nog är det lättare när det är lite homogent åtminstone på ett sätt och det är roligt att de är så unga och jag kan se en tydlig utveckling från år till år. Under en del av dagens lektion pratade vi i enlighet med kursplanen om organisationen i svenska kommuner och till slut berättade var och en för sin ”bänkkamrat” om en valfri kommun eller stad. Medan de berättade ritade jag upp en karta över Sverige och sedan fick var och en av studenterna markera sin stad och berätta varför de valt just den.
Västerås fick vara med för att namnet finns med i Game of Thrones, Luleå för att namnet låter gulligt, Uppsala för sitt universitet och Karlskrona för att det finns en fontän som är kopplad till BB och sprutar vatten varje gång det föds ett barn i staden. Där ser man. Ja, och det var en glad och lätt dag och alla verkade vara på gott humör, åtminstone märktes inget annat. Och jag tog spårvagnen hem och gick duktigt med min krycka från spårvagnshållplatsen. Solen lyste blekt, när den inte var i moln, men luften var mild och jag tog Miki på en liten runda som slutade på Simpas terrass och Gabriel kom ut med kaffet.
