Någon gång under morgontimmarna formulerade jag en besvärjelse mot en person som begått ett brott mot en av mina vänner, men efter det har dagen förflutit lugnt och vänligt. Inomhus går jag sedan imorse utan krycka, men ute har jag kryckan som en blandning av stöd och försäkring. Under morgonrundan hade jag med boll och lång lina och den här gången hade Miki lust att samarbeta. Kanske gick han med på det eftersom jag inte längre binder fast änden av linan någonstans. Han har fått mer frihet och han förstår sig på det. Sedan satt vi på Simpas terrass en stund och efter det rotade jag lite med studenttexter trots det vårfagra vädret, fast sedan kom Gabi och vi gick en sväng bort till Cooltura och satt på den gamla terrassen där, tyvärr i skuggan så sedan blev det Simpa igen som nästan alltid har sol. Terrassen är nog på sydsidan, eller vad ska jag tro? Vi drack varsin radler med citronsmak, en lagom barnslig dryck, som passar till mitt opålitliga gående.