Dagen började i hällregn och en ganska svår och lite halkig promenad och jag kände tydligare än kanske någonsin detta att ”allt är oss givit och allt kan tas ifrån oss” vilket ögonblick som helst. Benbrottet förtydligar det tillfälliga i överlevnaden. Gång på gång tänker jag: det var nära ögat, men just den här gången gick det bra. Om nästa vet jag ingenting. Om man vill kan man säga att livet har blivit mer spännande och äventyrligt och rutiner och självklarheter ter sig som något utom räckhåll. Allt sker bara en gång, den första gången. Upprepningar är delar av en makalös trygghet och bekvämlighet. Men äventyr innehåller inte bara faror utan också glädje. Överraskningarna strömmar över mig. Men också regnet, så jag vänder blicken mot bilderna från den underbara gårdagen där den ligger tryggt förvarad i det förflutna och riskfria. Gabi, Miki och jag var på Cooltura för första gången på en skiva evighet. Almir bygger ny terrass, så vi fick sitta på insidan men alldeles vid öppningen mot solen och himlen och den nya terrassen.