Under mina dagliga spårvagnsfärder längs Vukovarska har jag under den senaste månaden sett ett monument resa sig ur marken. Betongplattform har lagts på betongplattform tills ett podium med utlöpare tagit form. Sedan kanske en vecka står det en högrest staty där, som först var inklädd i plast och sedan i ett blått schabrak, som togs av och på vid olika ceremonier. Jag tog då och då en bild i farten samtidigt som jag undrade över vem den långbenta statyn under det blå skynket kunde tänkas föreställa.
Jag tänkte att statyn kanske föreställde någon anonym hjälte från Vukovar, eller en representant för offren, eftersom platsen där podiet och statyn nu finns förut var en plats där man brukar hedra offren för massakern i Vukovar. Och jag tyckte att det var helt riktigt, men för någon dag sedan fick jag veta att statyn föreställer Tuđman. Jag blev besviken och kunde inte riktigt tro det. Och när jag nu om och om igen tittar på statyn – även om det är från ett visst avstånd där i spårvagnen – så vet jag allt säkrare att det där med namnet är ett spån eller ett rö för vinden. Jag ser ju att det är en ung hjälte som står där – inte liknar han någon tillfällig politiker? Nej, han företräder den alltid fortgående kampen med övervåld. Och han representerar också lidandet.