Här i Zagreb är det sedan någon vecka 2019, ja, vi ligger på en speciellt snabb tidsvåg, alltid först, vem vill eller vågar tävla med oss? Så är det varje år och man känner sig väldigt snabb.
Och ikväll var det Babylon igen för hundrade eller sjuttiotolfte gången. Vi var många runt de tunga smala borden, nio med Miki och de flesta av oss drack Nikšićko, detta utländska, montenegrinska öl och stämningen var god och hög. Vi talade mycket om Danmark och vi sa saker på danska på prov. Josip talar ju danska, så vi andra låg lite i lä. Vi talade om annat också till exempel om vin och sedan dök ortnamn som Märsta och Drniš och Našice upp. En bra kväll och nu är Miki och jag hemma i boet.