Och så finns hela tiden bakom allt stort, våmligt och platskrävande den där lilla världen som envist och trofast i ett släktskap med evigheten kretsar kring skenbara obetydligheter. Dagar läggs vid dagar och nätterna buktar ut eller in däremellan. Ingen vet egentligen vad som är viktigt eller vad det betyder att något är viktigt. Nästan varje dag går Miki och jag till Marijans grönsaksaffär för det är alltid något som är uppätet och jag äter hellre färskt än gammalt – tycker kanske att det är viktigt fastän jag är osäker på vad det betyder. Miki är inte så intresserad av grönsakerna men han går gärna med. Imorse när vi kom till affären var hundkroken upptagen av Nera (ja, hon har svarta ögon), så jag tänkte att det var bäst att vänta lite, men så kom hennes husse ut och sa att inte bits hon och jag svarade att jag inte hade trott det, men att jag ändå inte visste hur de skulle trivas med kopplen fästa vid samma krok. Han skrattade till svar så jag band Mikis koppel bredvid Neras och de två hundarna såg ut som om de visste exakt hur man gör när man väntar utanför en affär. Här finns inget mer att veta.
