Dagen har vänt sig medhårs varv på varv och behållit leendet från morgon till kväll. Vindarna har varit ljumma och luften mild ända från morgonen. Så ja, vi satt utanför Gorans Miki och jag igen, som under den varma tiden, som i dagar och veckor mätt inte ligger så långt borta, men som ändå ligger bortom köldskarven. Det ligger is emellan värmen och denna värme som är nu är bara en flyktig gåva i vinden, som den som är redo att sträcka ut handen kan fånga in och hålla tills den smälter, nej, blir till is, menar jag. Fast jag tänker ändå ”smälter”. Smälta kan saker man håller i handen göra. Och jag drack kaffe och Miki höll koll över gatans liv och stillhet.
Och så for dagen iväg över arbete och pauser och promenader och med ens stod jag i kvällningen på hållplatsen Miramarska och väntade på spårvagnen hem. Och himlen bar mildblått från andra och ljummare årstider.
