Allt oftare kretsar mina tankar kring ”folkvandringstiden”, mest som ett slags mytiskt begrepp. Mitt vetande om denna tid eller dessa tider är mycket begränsat, men då och då under min skoltid stötte jag på det och mer än min vetgirighet fångade det min fantasi, eller så hängde de två ihop och var ett slags fantasins lust att veta eller konstruera bilder. Efter skoltiden har jag då och då kommit att läsa något – ofta perifert och med något annat som huvudsak – om de germanska folkvandringarna, om hunnerna, om slaverna och om ungrarna eller också om kelterna, fast då handlade det väl mest om att andra folk vandrade in i keltiska områden. Ord som ”substratspråk” och ”superstratspråk” dyker upp i texterna och jag ser språken gå in i varandra på olika vis.
Jag har tänkt på de här vandringarnas sträckningar, vilka folkstammar som rörde sig vart och vilka folk som levde där eller där innan vandrarna kom. Lite underligt är, tycker jag nu, att jag egentligen alltid tänkt på det som något som hände och sedan när det var avslutat, så var det slut på förflyttningarna. Det var något som hörde till avlägsna eller mycket avlägsna tider och efter att de här vandringarna var genomförda ”skulle det alltid vara så här”. Även om fantasin fick vara med i mina funderingar, så hade den en märkligt begränsad plats och den greps främst av de långa vägarna som människorna vandrade fast lite surrade föreställningen om århundradena och ibland till och med årtusendena i mitt huvud. Så det jag tänkte var egentligen ”så långt, för så länge sedan och varifrån kom de?”. Jag tänkte nog aldrig på hur livet levdes av människorna under de stora vandringstiderna. Det är först nu som jag överraskad står inför frågor som: Hur levde de som förflyttade sig? Och hur levde de som bodde på de där platserna innan dessa kom eller medan de kom? Hur möttes människor från de bofasta stammarna och de invandrande? Hur åtskilda levde de? Vad hände mellan människorna under vandalernas långa förflyttningar? (Jag tycker bättre om att säga ”vandalerna” än ”stammen x”, även om det här inte handlar om just vandalerna.) Vad hände på den eller den platsen? Vad sa man till varandra stammarna emellan? Och hur gjorde man sig förstådda – om man nu gjorde det? Eller stred man bara, fast det tror jag inte. Men säkert fanns mycket våld och dödande. ”Det här är våra marker.” Säkert var man på en del platser grannar för en tid och lärde känna varandra, säkert uppstod det familjer över stamgränserna. Men den här långa rörelsen, hur visste människorna vart de ville eller visste de inte det? Mycket i människolivet kommer ju till snarare genom kombinationer av tillfälligheter än som en följd direkta val.
Vissa av dessa folkvandringar bröt ner civilisationer, andra var frön till nya. Vad som är ont eller gott, lyckligt eller olyckligt är svårt att urskilja, ofta omöjligt, eftersom ont och gott kan växa in i varandra. Och gott för dig är kanske inte alltid gott för mig.
Befinner vi oss i en ny folkvandringstid i Europa? Eller är dagens folkförflyttningar bara lite krus på ytan jämfört med de här gamla som vi brukar avse när vi säger ”folkvandringar” eller ”folkvandringstiden”? Och vad kommer man att säga om det som sker nu om tusen år?
Kartorna här är mest tänkta som en mycket allmän illustration och så är de här för att ögat tycker om bilder.