Denna dag har det varit regn från morgon till kväll – varför är det så svårt att tycka om regn? Jag har ju ändå alldeles nyligen upplevt vattenbristen i Kapstaden. Men nej, det ändrar inget eller sådant hamnar i ett annat fack i medvetandet, ett slags teoretiskt fack för vetande som inte har någon direkt förbindelse med hur livet levs i nuet. Man blir våt, man ser inte riktigt och marken mjukas till och upp stiger det där bruna som heter ”blato” här, överallt stiger det upp: i vägkanterna, mellan gatstenarna, i sprickorna i trottoarerna och på fälten eller i grönområdena som blir till brunområden. ”Gegga” heter det på svenska. Inte ens Miki tycker om regn, fastän han är härdad mot alla väder och sorglös. Han stannar upp strax utanför porten och känner efter lite och blir plötsligt mindre ivrig, men så kastar han olusten av sig och blir ivrig igen.
Ja, och trots blötan gick vi en ganska lång promenad idag med Vesna, Đurđica och Hajdi. Vi gick till Savica som ju mest består av ganska trista men ändå på något märkligt sätt trevliga hyreshus. Så underbart fula och slitna! Egentligen hade vi ett mål, men vi fick ge upp det av skäl jag släpper till en annan gång. I stället gick vi i en stor båge och efter en dryg timma var vi tillbaka på Hvarska och vi bestämde oss för att dricka kaffe och torka lite i Simpas uterum. Gabriel kom ut med kaffet, Vesna hade beställt en vattnig amerikansk variant som Gabriel egentligen inte kände till, men han trollade fram den ändå. Hajdi och Miki låg på brädgolvet och droppade och kikade mot skjutdörren, där det då och då kom in någon.
Sedan låg de och tittade på varandra. Nej, vi släppte dem inte fria för då hade vi nog inte fått stanna så länge, även om Simpa är en mycket hundvänlig bar. På Simpa är det högt i tak och allt som inte urartar fullständigt är tillåtet och ibland också det. Jag tänker på de blodiga ansiktena som Vesna, Miki och jag upplevde där för några veckor sedan.
Ja, och snart var vi alla ganska torra och kunde gå ut i regnet igen, fast Miki och jag var lyckligt lottade och hade inte många meter hem.
