Noć Muzeja – liten återblick

Idag är det dagen efter Noć Muzeja (Museumsnatten) här i Zagreb och jag ägnar den åt rättning, tvätt, städning och läsning av Andrzej Stasiuks roman Östern, ja, och åt att minnas ett och annat från kvällen och natten som gick. Punkterna på mitt och mina vänners program var ett besök på Muzej za umjetnost i obrt (Museet för konst och hantverk), där höjdpunkten för mig var utställningen ”Balet i strast” (Balett och lidelse). Den bestod i en rad mycket vackert arrangerade dräkter från olika tider, allesammans donationer från den brittiske dansaren och koreografen Jelko Yuresha (ursprungligen Željko Jureša). Dessa dräkter steg fram ur mörkret som om de bar liv i sig och på väggarna bakom skälvde svartvita fotografier av dansarna som en gång burit dem.

1IMG_9833

2IMG_9837

Efter det gick vi till fots upp mot Ilica genom kvällsvimlet – det var fullt med folk på gatorna och stämningen var festlig. När vi nådde Ilica klev vi på spårvagnen och for västerut mot Sveti duh där vi steg av och letade oss mot det mäktiga museet Lauba. Ja, byggnaden själv har en röst som talar till besökaren. Utifrån gatan ser den nästan hotfullt stor och sluten ut, men när man kommer in blir de väldiga dimensionerna till någon vänligt omslutande. Därinne pågick två utställningar, en med skulpturer av Alem Korkut under namnet ”Tijelo” (Kropp), skulpturer som var och en för sig inte gjorde något starkare intryck på mig, men som genom det stora rummet, ljussättningen och som samling nådde någon annanstans.

3IMG_9840

I den andra halvan av det jättelika rummet hängde målningar av Stipan Tadić. Utställningen heter ”Hrvatske planine” (Kroatiska berg) och omfattar en rad fritt avmålade kroatiska berg, alla från 2017, vad jag kunde se. Bilderna är mycket stora och målade i en stil som jag skulle vilja kalla ”fantastisk realism”. Bergen är alla igenkännliga men större och mer demoniska och de verkar vart och ett ha sin alldeles egen vilda själ. Jag väljer att visa den målning som föreställer Biokovo. Till och med månen verkar känna sig liten inför detta myller av nästan till överdrift toppformade toppar.

4IMG_9841

Till sist tog vi oss på ett lite vimsigt sätt – vi gick först åt fel håll längs Ilica – till bryggeriet och ölmuseet ”Zagrebačka pivovara”. Konstrasten mellan hur det såg ut utifrån (dött) och hur det såg ut inuti (fullt av liv och trängsel) var slående. Vi släppte tittandet och ägnade oss åt att smaka på ölet. Från en scen hördes en ganska stark gammelmansröst och Vesna kände igen den som Drago Diklićs. Hon skrattade lite och sa att han en gång hört till hennes föräldrars favoriter och att hon då tyckt han var gammalmodig, men nu hade tiden dragit in henne bredvid honom och trasslat ihop generationerna. En liten stund senare såg vi honom i röd skjorta sitta vid ett bord strax intill vårt.

5IMG_9861

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *