Efter att katten Simon fått sin lusdiagnos och sitt lusmedel använde Rudolf och jag morgonen till ett försök till storstädning. Vi sopade golvet inne och ute, skakade alla tygförhängen och dukar och tvättade med minimala vattenspararmängder stenplattorna i uterummet. Mycket tid ägnade vi åt soffan. Vi borstade och piskade den kanske femtio gånger, men stoftet fortsatte att ryka ur den ändå. Det fina lerstoftet från ”trädgården” letar sig hela tiden på nytt in i den. Till sist gav vi upp ganska nöjda, man kan inte göra mer än man kan. Och så for vi in till Kapstaden och bjöd oss själva på ett besök på den etiopiska restaurangen ”Addis in Cape”.
Vi gick uppför de smala knarrande trätrapporna och blev anvisade en plats vid ett lågt runt bord. En kypare kom fram och presenterade sig och gav oss råd om vad vi skulle äta. Vi följde hans råd.
Efter en liten stund kom kyparen med en vattenkanna och två servetter och vi fick tvätta händerna. Inte så långt senare kom maten in och den bestod av ett slags stor ”pannkaka” med små högar av olika rätter – linser, butternut, kyckling, oxkött, andra linser, kål, tomat, svampar… Bredvid fanns en skål med små ”pannkaks”rullar i brunt och vitt, som vi fick riva bitar av för att äta med.
Det blev en både god och spännande måltid och när vår kypare sedan frågade om vi ville ha etiopiskt kaffe med popcorn, sa vi inte nej, även om vi var lite förundrade över popcornen.
Kaffekannan var mycket vacker och kaffet smakade kaffe och alnsammans var insvept i en sky av rökelse. Utanför fönstret såg vi den kurdiska restaurangen ”Mesopotamia”, där vi ätit några dagar tidigare. Trafiken var mycket intressant.
