Das Buch vom Tee

Under vildapeln i hörnet av trädgården på Höbacken läser jag Das Buch vom Tee av Kakuzo Okakura i översättning av Horst Hammitzsch. De första stycket i första kapitlet låter läsaren motståndslöst glida in i teets värld:

Medizin war der Tee zuerst, Getränk wurde er danach. Im achten Jahrhundert zog er in China als eine der galanten Spielereien in das Reich der Poesie ein. Im fünfzehnten Jahrhundert erhob ihn Japan zu einer Religion des Ästhetizismus, zum Teeismus. Teeismus ist ein Kult, gegründet auf die Verehrung des Schönen inmitten der schmutzigen Tatsachen des Alltags. Er umschließt Reinheit und Harmonie, das Geheimnis des Mitleidens, die Romantik der gesellschaftlichen Ordnung. Dem Wesen nach ist er eine Verehrung des Unvollkommenen, denn er ist ein zarter Versuch, etwas Mögliches zu vollenden in diesem Unmöglichen, das wir Leben nennen.

Jag gör ett försök att översätta avsnittet till svenska:

Till en början var teet medicin, dryck blev det först senare. I Kina tågade det under 700-talet in i poesins rike som en bland andra galanta förlustelser. Under 1400-talet upphöjde Japan det till en esteticismens religion, till te-ismen. Te-ismen är en kult, som grundar sig på dyrkan av skönheten mitt bland vardagens smutsiga småsaker. Den omsluter renhet och harmoni, medlidandets hemlighet, samhällsordningens romantik. Till sitt väsen är den en dyrkan av det ofullkomliga, ty den är ett milt försök att fullända något möjligt i detta omöjliga som vi kallar liv.