Jag tar struptag på mig själv igen. Jag ska. Sorgen går bredvid mig och jag frågar om och om igen ”var är du Londi?” och mina steg är inte särskilt lätta, men jag orkar kämpa igen. Och det är kroatiskan jag brottas med och det finns alltid nya sätt att utforma denna brottningskamp. Igår på väg till Babylon bytte jag spårvagn vid Glavni kolodvor och medan jag väntade på sexan tittade jag lite bland böckerna i det tillfälliga antikvariatet där. Jag valde en tunn bok: Razgovori sa Geteom av Ekerman, det vill säga Gespräche mit Goethe av Eckermann. Ja, det rör sig alltså om ett urval översatta texter ur det digra verket.
Nu har jag grävt runt lite i boken och samtidigt letat fram Eckermanns bok på Projekt Gutenberg. Det var inte lätt att leta fram de utvalda nålarna i höstacken, men en hittade jag i alla fall och så småningom kommer jag att hitta fler. Det krävs bara lite envishet. Mitt projekt, som är ett annat än Gutenbergs ser ut så här: Jag gräver fram originaltexterna till det ena utvalda citatet efter det andra och läser sedan först texten på tyska och sedan på serbiska, för ja, det här är serbiska och inte kroatiska, det ser jag ju och dessutom är boken tryckt i Belgrad, men det går fint att lära sig kroatiska genom serbiska om man vill. Och natten är ljum när jag skriver detta.
I textfragmentet talar Goethe till Eckermann om Schiller och hans talang för teatern. Jag översätter inte utan överlåter till er att läsa på tyska eller serbiska. Och jag läser den serbiska texten genom den tyska eller tvärtom, hur ska jag veta vilket?
”Schillers Talent war recht fürs Theater geschaffen. Mit jedem Stück schritt er vor und ward er vollendeter; doch war es wunderlich, dass ihm noch von den Räubern her ein gewisser Sinn für das Grausame anklebte, der selbst in seiner schönsten Zeit ihn nie ganz verlassen wollte. So erinnere ich mich noch recht wohl, dass er im Egmont in der Gefängnisszene, wo diesem das Urteil vorgelesen wird, den Alba in einer Maske und in einen Mantel gehüllt im Hintergrunde erscheinen ließ, um sich an dem Effekt zu weiden, den das Todesurteil auf Egmont haben würde. Hiedurch sollte sich der Alba als unersättlich in Rache und Schadenfreude darstellen. Ich protestierte jedoch, und die Figur blieb weg. Er war ein wunderlicher großer Mensch.”
”Šilerov talent bio je stvoren za pozorište. Svaki njegov komad označavao je napredak i usavršavanje; ali bilo je čudno to što je još od Razbojnika sačuvao izvestan smisao za okrutnost koga se čak ni u svoje najlepše vreme nije mogao osloboditi. Tako se još sasvim dobro sećam da u Egmontu, u sceni u zatvoru, gde se ovome čita presuda, prikazuje Albu, sa maskom na licu i sa mantilom, kako stoji u pozadini da bi uživao u efektu koji će na Egmonta izazvati smrtna presuda. Ovim je trebalo da se Alba prikaže kao nezajažljiv u osveti i zluradosti. Ja sam se, međutim, pobunio protiv toga i ta figura je izostavljena. On je bio čudan velik čovek.”