Och det var paradiset…

Jag kravlar mig framåt och lyckas ibland slita mig från platsen där Londi och jag levde så länge tillsammans. Härom dagen var jag i Trieste hos vänner, i skydd av vänner vill jag kalla det. Ja, egentligen bodde jag i Duino, men jag hann stryka omkring på Triestes gator, jag hann stå vid havet

bild-71

och jag hann tänka på att Londi varit minst fyra gånger i Trieste med mig. Nej, det är inte många gånger, inte om man tänker på hur ofta jag varit där under de här åren. Oftast var jag där på egen hand, men ända till den här gången återvände jag sedan alltid till henne. ”Och det var paradiset”, men det visste jag inte då.

En enda gång övernattade Londi i Trieste. Det var hos Zoran vid Piazza Venezia sommaren 2013. Och dagen därpå gick vi till Umberto Sabas staty som står där Via San Nicolò möter Via Dante Alighieri.

bild112

2 kommentarer till “Och det var paradiset…”

  1. Du skriver så vackert om din sorg efter Londi. Läser åter igen om Paradiset på Oboj 48 & fäller en tår för er. Beklagar förlusten, det gör verkligen ont att förlora en sådan fin vän!

  2. Tack Annie, tack för att du påminner mig om paradiset på Oboj 48. Ja, det är en stor och tung sorg. Jag saknar henne så, min Londi.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *