Svanprat om ”lätt” och ”enkelt”

Nej, nu kan jag inte suga på den där Krka-karamellen mer. Tillbaka till Simpa och varför inte till svanlivet vid och i Bundek. Härom dagen var jag vid min korvsjö igen. Jag valde ut ett bra ställe nära vattnet så att jag lätt och snabbt skulle kunna växla mellan bad och solbad. En stund dåsade jag till men väcktes strax av ett svagt väsande ljud. Jag tittade upp eller snarare ner mot vattnet och där såg jag dessa sex gestalter – två vita och fyra brungråa – på väg upp mot mig.

bild1-57

Jag satte mig upp och låtsades läsa. Ja, vad gör man inte när man vill blidka eller låtsas oberörd inför en svanfamilj? Svanbarnen såg visserligen rätt avslappnade ut med fötterna på tork i luften som små segel, men föräldrarna hade rätt stränga och liksom nyplystna ansiktsuttryck, tyckte jag. De skulle lätt kunna få för sig att knipa till, tänkte jag. Men med detta sagt vill jag hastigt byta spår. Vad har hänt med ordet ”lätt” i (den mediala) svenskan? Finns det alls längre? Allt som förr eller till och med nyss var lätt kallas nu ”enkelt”. ”Du kan enkelt byta leverantör.” ”Vi kan enkelt börja ett nytt liv.” Kan vi det? Är det verkligen så lätt? Och är det så lätt att byta ut varje ”lätt” mot ”enkelt”? Hur enkelt är det förresten att bli nupen av en svan vid Bundek?

Och – skräck! – det verkar som om ”underlätta” numera heter ”förenkla” eller att de två tanklöst blandas ihop i alla fall av vissa tv-röster och facebookkommentatorer. Jag anar här en psykologisk förskjutning, en själens ”förenkling”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *