Årets Festival europske kratke priče här i Zagreb fick bara ganska förströdd uppmärksamhet från min sida. Sista kvällen gick Alex och jag dit och den egentliga behållningen var den portugisiske författaren Afonso Cruz’ läsning ur O Livro do Ano, en bok som handlar om en liten flickas tankar om världen genom årets dagar.
De suggestiva illustrationerna gav min uppmärksamhet något att hålla sig i och Cruz’ läsning var möjlig att följa, även om min portugisiska bara är en fantasi som fladdrar lite vagt ovanför spanskan och italienskan i mitt huvud. Först var det lite svårt att få läsningen av den engelska översättningen att flyta smidigt i takt med lyssnandet till läsningen, men efter en stund hittade jag en rytm. Fast en del av texten rann ändå ut i mörkret och oförståelsen och jag tänkte på något Alex hade sagt strax innan om hur hon i början av sitt italienska liv läst romaner på ett sätt som inte uteslöt att det lästa kunde vara en fantasi.