Vad gör man när man varken vet ut eller in? Man förtvivlar och gör sömnlösheten till sin slav eller härskare. Eller så går man till andra och ser strax att det egna livet inte är tyngst. Eller så kan man lyssna på vad andra säger. Gabriella säger så här: ”Om du vill stanna här, så kommer du att göra det, du kommer att hitta ett sätt. Där det finns ett problem, där finns det en lösning.” Jag ler och tror henne och så tänker jag lite på hur ofta hon åker till den där lilla hålan utanför Budapest, för att hon måste, men Ungern ligger ju på sätt och vis om hörnet här, så även om hon skulle flytta tillbaka, så skulle jag lätt kunna hälsa på henne härifrån. Ni ser hur smidigt och egenlogiskt tanken ringlar. Och bilden här under, som jag tog på hemvägen igår kväll, har lika mycket som lite med detta att göra.
