Det är genom din nöd du hjälper andra, hörde jag mig själv säga. Det är genom att visa din hjälplöshet, som du får andra att känna sig betydelsefulla, som bärare av mening och värme. Även när de – vi – misslyckas med själva hjälpandet. Parallella duktigheter ger inget till någon och frågan är om vi alls är människor, där vi drar fram i oklanderlig präktighet. Men sorgen och trösten, smärtan och lindringen, de gör oss till systrar och bröder.
Det var vackert och sant skrivet, Bodil. Självförträffligheten är ett ok.
Tack Gabrielle – något väldigt konkret som hände mig fick mig att tänka det här.