Zapad…

Jag följer med blicken spårvagnsspåren västerut längs Vukovarska och tänker något vagt om parallella linjer som ändå någonstans där oändligheten tar vid möts, låter lite osmält halvvetande fara runt i huvudet. Var det Einstein som sagt något om sådana linjer? Nej, det var nog någon annan…

Aftonrodnaden ligger där i zapad, väster. Ordet zapad har något med falla (padati) att göra. Det är solen som faller. På italienska finns bland flera andra ordet ponente för detta väderstreck. Solen lägger sig i stället för att falla.

Jag förnimmer en varm nyans i spårens blänk, det är våren som sänder den. Och under natten, som kommer efter att jag skrivit det här, kommer en timme att tas ifrån mig och er andra i denna del av världen. Och på morgonen när denna text sedan blir synlig, kommer allting att vara lite senare än vi hoppats, men vi tar det med jämnmod för vi går mot ljusare tiden…