Att tillsammans översätta dikter eller fundera över olika möjliga lösningar kan vara ett sätt att samtala likasinnande emellan. Det har funnits tider när detta var ganska vanligt här under pausträdet, men nu är det nog rätt länge sedan sist. Kanske är det dags igen.
För inte så länge sedan fick jag mig tillsänd Horst Samsons senaste diktsamling, som bär namnet Das Imaginäre und unsere Anwesenheit darin.
suddigt fotoutsnitt ur omslaget
Jag har läst lite på måfå hit och dit i samlingen och plockat ut två dikter som jag vill försöka mig på att ge en svensk språkdräkt. Det är den här:
Farbe bekennen
Im Namen des Apfels spreche ich
Uns schuldig. Wir schätzen ihn gering.
Er aber führte uns aus dem Garten
Der ewig gleichgestellten Uhren,
Würde Schiller sagen. Wir wissen nicht wie
Uns geschah, nur verführbar
Sind wir immer. Aber nichts haben wir
Begriffen. Und alles nahm seinen Gang.
°°
Mitt översättningsförslag:
Bekänna färg
I äpplets namn förklarar jag
Oss skyldiga. Vi ringaktar det.
Men det förde oss ut ur trädgården
Med ur som evigt visade på samma tid,
Skulle Schiller säga. Vi vet inte vad
Som skedde med oss, men förföra oss
Kan man alltid. Men inget har vi
Begripit. Och allt gick sin gång.
De ena stora problemet ser jag i rad fyra med de här ”gleichgestellte Uhren”. ”Likställda ur” betyder väl något annat, om alls något. ”Klockor” är möjligen bättre än ”ur”, men det är en bisak. Det andra stora problemet finns för mig i sista raden: ”Und alles nahm seinen Gang.” Finns det något motsvarande på svenska? ”Hade sin gång”?
Jag har som sagt valt två dikter och det här är nummer två:
Ode an die Gefangenen
Im Tal der Olivenhaine sind manche
Bäume über 2000 Jahre alt.
Eine ferne Vergangenheit hat sie
Uns hinterlassen als Erbe. Gerne würde ich
Mit ihnen sprechen, mit ihnen sprechen
Können, sie fragen, was sie täglich tun,
Ob sie die Flucht der Jahre spüren, ihre Wurzeln,
Was sie erlebt haben, verbrochen,
So tief verhaftet in felsigem Grund, was
Der Wind ihnen erzählt, das Meer im Rausch.
°°
Och här följer mitt första försök med den:
Ode till de fångna
I olivlundarnas dal är somliga
träd över 2000 år gamla.
Ett avlägset förgånget har efterlämnat
Dem till oss som arv. Gärna skulle jag vilja
Tala med dem, kunna tala med dem, fråga
Dem, vad de gör om dagarna,
Om de känner årens flykt, sina rötter,
Vad de har upplevt, förbrutit,
Så djupt fastgjorda i den steniga marken, vad
Vinden berättar för dem och havet i sitt rus.
Här finns flera tvivelaktiga ställen i min översättning. ”Verbrochen” till exempel är jag inte riktigt klar över om det kanske är flertydigt. Och ”verhaftet”, som väl har en tråd till ”verbrochen”, hur gör jag med det? Och ”bundna till” hur låter det? Sedan finns det kanske ett dolt ”hat” i slutet av ”was der Wind ihnen erzählt”. I så fall stämmer inte tempus i den svenska versionen. Och det sista ”das Meer im Rausch” hur hänger det ihop med resten.
Väldigt fin översättning, Bodil.
Men bara för att detta är så roligt:
”gleichgestellte Uhren” är knepigt. Kanske ”med ur evigt inställda på samma tid”
”verführbar sind wir immer” beredda (redo? villiga?) att förföras är vi alltid
om dessa rader passar in i dikten är en annan fråga.
Liebe Bodil,
Det är en väldigt fin dikt. Som (i mina ögon) lyckas med sin vanskliga balansgång mellan melankoli och oförsonlighet. Eller vad det senare nu ska kallas; jag blev i alla fall överraskad av tilltalet, denna (inte oangenäma) aggressivitet som slungas i ansiktet på läsaren. Jag tycker om din tolkning. ”Und alles nahm seinen Gang” ska väl vara precis det du skriver, ”Och allt gick sin gång”. Möjligen sin ”gilla” gång, men då har man redan ”berikat” dikten med en mångordighet som saknas i lakoniska originalet….
Vad jag kanske skulle vilja ändra är raderna: Er aber führte uns aus dem Garten/Der ewig gleichgestellten Uhren”. Kan man tydligare behålla tyskans genitivkonstruktion?
Ungefär: ”Men det ledde oss bort ifrån de avstannade urens (urtavlornas) trädgård?” Fast ”avstannade” är så klart inte tillräckligt bra, inte i närheten av originalet. Men det är konstruktionen jag är ute efter, att det är klockornas trädgård snarare än en trädgård med klockor (eller ur)…
Nu ska läsa den andra dikten också. Bis gleich.
Wie die hochgeschätzte Vorrednerin tycker jag också att man kan dröja vid ”verführbar”. Äpplet och syndafallet motiverar ”förföra”, samtidigt handlar det ju här också om en rörelse i rummet, ”ut ur trädgården”, och då skulle eventuellt ”verführen” även kunna bli ”förleda”.
I den andra dikten har du fångat rytmen, den speciella melodin, väldigt fint. Två spontana kommentarer: kanske man ersätta ”efterlämnat” med ”lämnat”? Och sen är det ”verhaftet”. Som är ju klurigt, och mångtydigt, lika tilltrasslat som rötterna i dikten. Du skriver ”fastgjorda” och det är kanske det bästa, eftersom man då inte för ett nytt bildled som saknas i orginalet? Annars skulle man kunna tänka sig varianter som ”förankrade”, ”fastsurrade”. ”nedgrävda”, ”nedborrade”.
Oh, danke, schön euch hier zu sehen/lesen –
ja, ”gleichgestellte Uhren” är svårt och min ”lösning” gör mig inte glad. Marlena, du skriver ”med ur evigt inställda på samma tid” och det tycker jag är bättre, men det är något med det där ”med ur evigt” som hackar lite. Jens, du föreslår: ”Men det ledde oss bort ifrån de avstannade urens (urtavlornas) trädgård?” Jag tycker om idén att vrida tillbaka meningen mot originalet så här, fast vi har väl just problem med ”avstannat ur”. Om det gick att hitta ett bra verb där…
”Förförbar”, ”förledbar” – kanske, jag vet inte: ”Förförbara är vi alltid” ”Förledbara är vi alltid”. Jag tycker att ”verführbar” låter smidigare på tyska, kanske för att det inte behöver böjas eller för att tyskan lättare låter naturlig med sådana ord. Kanske har jag låst mig.
Ja, jag klipper gärna ”efter-” i ”efterlämnat”.
Och ”verhaftet”. ”Fastgjorda” är kanske inte så bra ihop med ”djupt”? ”Nedborrade” låter ju naturligt med ”djupt”, men ”nedborrad” verkar ge sig av lite från ”verhaftet”, alltså bli för precist på ett annat sätt än ”verhaftet”.
Dudens definition av ”verhaftet” är väldigt bra: ”[in geistiger Hinsicht] so sehr unter dem Einfluss, der Einwirkung von etwas stehend, dass man sich nicht davon lösen kann, davon bestimmt wird”. Och därför ska man, precis som du skriver, undvika att bli alltför precis… Fragt sich nur wie? ”… så djupt förbundna”?
”så djupt naglade”? utan ”fast” alltså…
Ursäkta en enkel skomakare men skall inte ”Garten” vara ”Lustgård”? Edens alltså.
Jo, säkert, men det kändes för övertydligt att säga ”lustgård” för den där trädgården med evigt ”likställda” klockor… Vet inte, här finns en del att fundera över med hela den här passagen.
Jo men det är väl det som är grejen- i lustgården fanns ingen tid men sen gick den sin gång och vi fattade ingenting.
Men: ne supra crepidam som sagt.
Ja, faktiskt, ordet trädgård för Garten blir här lite konstigt. En trädgård är en avgränsad liten yta på jorden. När förs man någonsin ut ur en trädgård?
Det här med lustgård versus trädgård är spännande. Jag tycker att mycket (framförallt kontexten) talar för den förra benämningen, men jag håller samtidigt med Bodil om att en viss övertydlighet hotar. I dikten är det väl syndafallet vi bevittnar? Kanske den mest omvälvande episoden i mänsklighetens historia…;-) Men i dikten blir det bara ”aus dem Garten”. Som ett gigantiskt understatement. Det här lakoniska tonfallet måste man vara rädd om.
Wie auch immer, i (den beryktade) ”Bibel 2000” är det ”trädgård” som gäller.
Herren Gud gav detta bud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont”.
Jag velar vidare, vet inte vad jag ska välja… Intressant med den nya bibelöversättningen och trädgården där. Undrar hur översättarna pratade med varandra vid det ordvalet. Vad heter syndafallet i den översättningen förresten?
I äldre översättningar hade Första Mosebokens tredje kapitel rubriken ”Syndafallet”. Heute aber: ”Människans olydnad och straff”.
I det här stycket, ur just tredje kapitlet, tycker jag att det låter bra med ”trädgård”:
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.”
Hela Bibel 2000 här:
http://www.bibeln.se/las/2k/1_mos
Tack Jens, för detta intressanta sidospår. Jag ska – om någon dag – försöka sätta ihop ett nytt förslag till den första översättningen. Kanske ska jag höra lite med Horst Samson också. Det här stället behöver undersökas några varv till:
Er aber führte uns aus dem Garten
Der ewig gleichgestellten Uhren,
och det där med ”gleichgestellte Uhren” dricker stundtals mitt blod.
Låter bra…!
Schillercitatet (”Des Dienstes immer gleichgestellte Uhr”) kommer ju ur Wallenstein. Kanske kan man titta på hur den passagen ser ut i svensk översättning?
Es war die erste Muße meines Lebens.
Sag mir, was ist der Arbeit Ziel und Preis,
Der peinlichen, die mir die Jugend stahl,
Das Herz mir öde ließ und unerquickt
Den Geist, den keine Bildung noch geschmücket?
Denn dieses Lagers lärmendes Gewühl,
Der Pferde Wiehern, der Trompete Schmettern,
Des Dienstes immer gleichgestellte Uhr,
Die Waffenübung, das Kommandowort, –
Dem Herzen gibt es nichts, dem lechzenden.
Die Seele fehlt dem nichtigen Geschäft –
Es gibt ein andres Glück und andre Freuden.
http://www.zeno.org/Literatur/M/Schiller,+Friedrich/Dramen/Wallenstein/Die+Piccolomini/1.+Akt/4.+Auftritt
Fantastiskt bra idé – vet bara in hur jag ska hitta ”Wallenstein” på svenska här. Fast den kanske finns på nätet? Nej, kanske inte…
Så jag kan bara hoppas att någon annan kan hitta denna bok. Märkligt nog var det inte mer än en vecka sedan som jag blev tillfrågad om jag hade ”Wilhelm Tell” på svenska…
Jag hittar ingen svensk översättning på nätet, bara en engelsk. Översättaren har smugglat undan ”uret” och skriver istället: ”The unvaried, still returning hour of duty.” Nicht sonderlich hilfreich.
http://www.gutenberg.org/files/6786/6786-h/6786-h.htm#link2H_4_0007
Fick en annan engelsk av en väninna som nu också ”ingår i teamet” – den var ännu mer avlägsen från originalet. Vi fortsätter sökandet i och utanför våra huvuden.