Vi hade tänkt se baletten Faust, en ultramodern version som seglar eller kanske snarare tuggar på allt stoff från förr, men när jag upptäckte att föreställningen varar i fyra timmar, tänkte jag att – nej. Och Duilio som är en av balettens dansarna sa på nytt ”ve lo sconsiglio” (jag avråder er från det). Så det blev ingen Faust, men vi kände att vi ändå ville tillbringa kvällen i teaterkvarteret, så vi möttes utanför HNK (Hrvatsko narodno kazalište – Kroatiska nationalteatern) i mörkret.
Och så bestämde vi oss för att om man inte kan eller vill gå på teatern, så kan man gå på teaterkaféet. Så vi klev in på Kavkaz och satte oss vid ett högt bord på höga stolar i ett strategiskt hörn i den vackra lokalen. Det är en lokal av det slaget att man mycket väl bara kan gå dit för titta och känna på atmosfären. Vi gjorde lite mer än det, men egentligen var det det viktigaste. Utom våra samtal förstås.
