En sen eftermiddag någon gång i slutet av juli steg Londi och jag på tåget i Wien Meidling. Det var trots den höga säsongen ganska tomt, så vi kunde bre ut oss på ett bekvämt sätt. Sedan var det bara att vänta på att tåget och timmarna skulle rulla oss tillbaka hem till Zagreb. I kvällningen passerade vi den österrikisk-slovenska gränsen vid Spielfeld-Straß. Fram till Maribor småpratade jag lite med en kvinna som stigit på vid en av de sista österrikiska stationerna. Vi pratade om hundar och även om hon talade perfekt tyska hade jag hela tiden en känsla av att hon var slovenska, men jag lät frågan stanna inne i mitt huvud. Strax efter Pragersko gick solen ned:
Och ytterligare lite senare blev världen så där slutet mörkblå, som den är under särskilt vackra nätter. Jag märkte att vi for förbi Zidani Most utan att stanna och undrade lite över det igen (det är ju en järnvägsknut!). Och så for vi utmed Sava och jag tog en bild på ”mina tvillingträd” vid flodstranden (den hundrade?):
Och så stannade vid den lilla staden Sevnica och när tåget satte sig i rörelse igen ställde jag mig i fönstret åt landsidan för att fånga borgen uppe på kullen.
°V°
Ikväll – om allt går väl – reser Londi och jag söderut…