Det är den tiden när jag plockar klarbär (det är ett stort körsbärsår i år) under varje morgonrunda med Londi. På dagen är det för svettigt och på natten syns inte bären. Ute står luften stilla och dagarna växer sig allt större. På fakulteten har det mesta blivit till solfjädrar: papper, texthäften, mappar och väskor. Tankarna går till citroner och kallvatten.
Nätterna blir alltmer lindomtöcknande. De vidöppna lindblommorna strömmar över och ger det starkaste rus, starkare än alla rusdrycker och annat som finns att berusa sig med.
Nyss satt jag här under Kula Lotrščak och luktade på de långsamma nattvindarna.