Någon gång i september utnämnde jag här Hrelić till min kyrka. Det är inte så att jag vill ta tillbaka detta nu, men jag får medge att jag sedan dess inte har varit någon särskilt trofast kyrkobesökare. Ett par gånger har jag slagit några rundor här, ensam eller i sällskap. Ja, ensam är man ju aldrig här. Det är just detta rörliga lite otidsenliga myller som skapar andaktsplatsen. Jag vilar i den brokiga mängden och tänker på människan i världen. Här ser man marken så tydligt och solen är ofta brutal. Det finns så skuggiga platser. Jag har lovat mig att alltid köpa något när jag är där, som en lite skrockfull och inte helt allvarlig gest: ”Annars får jag inte komma tillbaka.”
Och vägen dit och tillbaka längs flodbanken utmed Sava som inte syns, men finns. Här har vi inte haft någon översvämning. Vattnet verkar till och med lite lågt.
PS Hrelić – the movie från september 2012, för dem som vill se mera: Här!
Det må se lite exotiskt ut det där med bakluckor fyllda med varor av diverse slag till försäljning, men faktum är att många Zagrebbor talar om Hrelic med ett ganska stort mått av skam i stämman, vilket grundar sig i att det har varit mycket oegentligheter inblandade i försäljningen i området, där varorna antingen varit stöldgods eller försäljningen gått till på ett ohederligt vis.
Politiker ur rättspartiet, lett av Ruza Tomasic, yrkar för att Hrelic och alla liknande företeelser förbjuds i Kroatien, då de inte är förenliga med den kroatiska mentaliteten och kulturen, som förespråkar uppriktighet och hederlighet. I Varazdin hade Hrelic aldrig kommit på tal, och jag tycker att rättspartiet föregår med gott exempel i sin politik när de vill ta bort inslag med balkanska förtecken, inte för att balkanism är fel, utan för att de inslag som tagits in ofta har utgjort ett problem för Kroatien. Kroater i norr är en ordningsam skara människor, som alltid vill göra rätt för sig, varför det är oförståeligt att Zagreb tillåter sådant här.
Ärligt talat så hoppas jag att jag slipper fler besök från ”rättspartiet” här, antingen de heter Vesenmajer, Berglund eller något annat.
Tala med någon annan med ”ett ganska stort mått av skam”, föreslår jag.