Komad

Det kroatiska ordet ”komad” stötte jag på väldigt tidigt här och jag använde det ganska snart när jag gick och handlade i småbutiker, där man pratar med dem man köper något av. Jag bad till exempel om en liten eller stor ”komad” av en ost. Samtidigt som ordet snabbt blev vardag, kunde jag inte låta bli att tycka att det lät för stort på något sätt och liksom märkvärdigt, som ett slags skrytord. Har man bara sagt ”komad” behövs det inget mer, kändes/känns det som. Dessutom tyckte jag att det dök upp för ofta.

klicka för större bild, så ser ni i alla fall mamman och den ena ungen

Nyss satt jag en stund med Stanko på bänken här i parken. Londi vilade bredvid och vi var alla tre i skuggan för värmen stiger snabbt idag. Vi pratade bland annat om kattungarna och Stanko sa att det finns ”dva komada”. Jag blev lite full i skratt och tänkte: Vad är det för ett grovt uttryck – två bitar katt? Men så gick min tanke ett varv till och jag kom på att ”bit” och ”stycke” betyder samma sak och att man på svenska gärna säger ”två stycken” det eller det. Plötsligt klarnade inte bara ordet ”komad” och orsaken till dess täta användning, utan något annat också, något arkaiskt om människans sätt att dela in världen. Sådana här uttryck som ”dva komada” och ”två stycken” har sin rötter i att vi både i människans barndom som helhet och i varje enskilds barndom (jag menar ”babydom”) har sett allting som ett. Sedan har vi – kanske ibland mödosamt – urskilt bitar ur detta allt. ”Komad” och ”styck” är rester av denna första lite ”grova” indelning.