På mina promenader är nog, näst Londi, de vanligaste följeslagarna inbillningen och synvillan, två ganska oberäkneliga systrar.
Inte sällan segar Londi och jag oss fram längs den långa enformiga Heinzelova upp mot Pet Centar för att köpa olika typer av dietfoder åt Londi eller fästingshalsband eller vad det nu är som behövs. Det finns inte mycket att se utmed gatan så ibland glor jag sinnesfrånvarande på reklamskyltarna. De byts förresten inte ut alls lika ofta som jag tror de gör i Sverige. Så jag tittar på samma kropp eller landskap eller bil i månader. Under en obestämd tid har jag tittat på något som jag trodde var ett stort köttstycke med en kryddbård upptill – eller möjligen en vackert skiktad paté – på en gnistrande blå duk.
I förrgår läste jag första gången texten på den här skylten. Sanjate o savršenom odmoru? står det. Drömmer ni om en perfekt semester? Vad? Jag fick inte ihop detta med köttstycket, som jag egentligen alltid hade tyckt såg gott ut, om än något extravagant och kanske överdrivet stort. Ibland hade jag till och med blivit lite hungrig, när jag tittade på det och jag hade funderat lite över hur det kunde smaka. Men nu ”tvingades” jag plötsligt att titta på ett sätt som kunde passa till texten och vips var duken havet och den ljusgråa lilla obegripligheten en sandstrand och köttstycket med kryddbården en hög kust med lite skog överst.
Fast jag undrar ändå fortfarande lite över hur det där köttet kan ha smakat. Intressant konsistens, verkade det som…
Många skulle nog se det som om det är åldern som tar ut sin förvirrade rätt. Och så rätt de har; och så fel de har…
Fokus förfinas med åren och erfarenheten – vilket nog gör att man utan att ens tänka på det, sorterar bort/”omformar” det som är orelevant i ens liv just där man är idag. Tack och lov! 🙂
Haha, man kan ju tiga om sådant här också. För övrigt har jag nog alltid haft mina förvillelser.