Detta är, som så många andra dagar, en dag för en dikt av Adam Zagajewski. Jag letar lite i Antenner i regn och hittar den och den och den
och till sist väljer jag en – den här:
En stum stad
Föreställ dig en mörk stad.
Den förstår ingenting. Här råder tystnad.
Och i tysthet fattar fladddermössen som joniska filosofer
i flykten plötsliga, radikala beslut,
som fyller oss med förtjusning.
En stum stad. Den är täckt av skyar.
Ännu vet man ingenting. Ingenting.
Plötsligt sliter en skarp blixt hål i natten.
Självklart skyler strax prästen och popen
fönstret med blygrå sammet,
men vi går ut för att
höra regnets rassel
och gryningen. Gryningen säger alltid något.
Alltid.
°v° °v°
Ännu vet man ingenting…
översättningen är gjord av Anders Bodegård
Du hittade en dikt som så väl passar in på händelserna därborta. Vi häruppe i vår lugna vrå kan nog inte göra oss en riktig föreställning om vad som händer där nere i Ukraina. Kanske var det så här man också mottog informationen om händelserna innan första världskriget.
Bara den som har nära till skeendet, kan riktigt förstå, tror jag.
Marlena, jag tror du träffar mitt i det jag omedvetet tänkte när jag skrev ner de här raderna.